Byggfacken raserar den svenska modellen

Byggfacken begär nästan en procentenhet högre löneökningar än vad industrifacken förhandlat fram. Detta kan slå undan benen för näringen i en redan tuff ekonomisk period. Dessutom är det ett frontalangrepp på den svenska modellen.

År 2012 tvärbromsar byggnäringen. De totala bygginvesteringarna blir oförändrade eller minskar något i år jämfört med i fjol. Dessutom blir allt större del av uppdragen internationellt konkurrensutsatta. Företag från andra länder blir mer och mer aktiva på de nordiska marknaderna och större uppdrag upphandlas på en helt internationaliserad marknad. En drivkraft i detta är att många av uppdragsbeställarna tillhör en konkurrensutsatt exportindustri, som själv lever med en ständig press att sänka kostnader och förbättra produktiviteten.

Trots detta kräver byggfacken 3,5 procent i löneökningar år 2012. I rådande läge betyder det ökade lönekostnader med över 4 procent med normal löneglidning. Denna kostnadsökning leder till färre jobb genom att företagen förlorar ett antal upphandlingar till utländska konkurrenter.

Byggfackens krav är dessutom ett angrepp på den stabila och fungerande lönebildningen. I femton års tid har Industriavtalet varit styrande för lönebildningen i Sverige. Och i femton år har löntagarna fått reallöneökningar. Byggfackens krav kan ta oss tillbaka till mitten av 1990-talet då den fackliga rivaliteten ledde till en ond spiral av dyra löneavtal med ökande priser, låg tillväxt, svagare företag, ökad arbetslöshet och framtvingade devalveringar, som spädde på den långsiktiga osäkerheten. Hälften av åren mellan 1975 och 1995 urholkades lönerna istället för att öka.

Utan engagerade och kompetenta medarbetare kommer våra företag att stagnera. Det är viktigt för oss att lönerna utvecklas, men i nivå med den internationellt konkurrensutsatta industrin. Den lönenivå som förhandlades fram i december 2011 inom ramen för Industriavtalet d v s vad samhällsekonomin klarar av - det så kallade märket - är 2,6 procent över 12 månader.

Det är mot denna bakgrund som vi nu sitter i avtalsförhandlingar med byggfacken. Vi är sju arbetsgivarorganisationer som sammanlagt representerar cirka 13 000 företag med 154 000 medarbetare. Kollektivavtalen omfattar dessutom lika många till. Totalt ca 300 000 anställda inom byggsektorn.

Vi strävar efter en konstruktiv uppgörelse med facken. Vi hoppas att byggfacken också tar sitt ansvar för samhället, näringen och alla medarbetare. Märket som satts av industrins parter ska följas. Våra företag klarar inte heller en stor kostnadsökning i dessa svåra ekonomiska tider. Och våra företags medarbetare är värda något bättre än löneökningar som ser bra ut när man lämnar förhandlingsrummet, men som inte blir reda pengar i plånboken.

Varför vill byggfacken tillbaka till tider då löneökningarna inte var riktiga och lönebildningen skapade samhällsekonomiska problem? Speciellt i dagens läge när vi ser flertalet nationer ”i brygga” p.g.a. oansvarig hantering av sin ekonomi och lönebildning. 

Ola Månsson, VD Sveriges Byggindustrier
Roine Kristiansson, VD VVS-företagen
Jan Siezing, VD Elektriska Installatörsorganisationen EIO
Hampe Mobärg, VD Maskinentreprenörerna
Thomas Dahlberg, VD Plåtslageriernas Riksförbund PLR
Per Sjöhult, VD Glasbranschföreningen
Björn Hellman, VD Målaremästarna